"Är du nöjd nu gudjävel?"

Igår var det dop för Mio Viola Victorina.

Den något lulliga prällen med stort hår dränkte nästan barnet, halva bordet & sig själv i vigvatten när hon skulle stänka välsignelse över detta nyfödda mirakel. (Jo, jag höll mig en bit ifrån så klarade mig, tack & lov, undan brännskador)

En kort vers med gudliga ord och blinka lilla stjärnas melodi, insisterade prästen på att vi skulle förlänga genom att sjunga två gånger. Varför det? För att jag inte dog av skratt den första gången?

Jag är givetvis oerhört hedrad över att jag fick stå som gudmor. Men när prästen med det stora håret, som kunde upplevas som aningen berusad, vände sig mot mig & talade om att det är jag som nu ska lära barnet om den kristna tron ville jag svepa nattvarden & hosta upp en lunga i ren förskräckelse.

Lucky me att Mios mamma känner mig så väldigt väl & därför vet att jag förmodligen kommer att lära Mio om de raka motsatserna till Gud & Jesus.