Dock hjälper mitt intresse för människor en hel del. Det gäller bara att vara lite observant och framförallt mottaglig.
Häromdagen hamnade jag snett bakom 'fyllo-finnen' som, i vanlig ordning, vräkte ur sig nästintill ohörbara slagord på finska. Min ömma moder satt alldeles bakom honom och med den lilla finska hon lyckats snappa upp under barndomen uppfattade vi: "Fitta, skit, helvete"
Han är som en gammal repig grammofonskiva den där mannen. Om och om igen, samma ord som spottas ut ur en nästintill tandlös käft.
Min ömma moder kunde inte riktigt skärma av den här tomten och väste därför lite upprört: "Turpa kiinni" (håll käften)
Det hjälpte inte alls, tvärtom faktiskt. Volymen stegrade och ut strömmade en hetsigt grötig ordorgie.
Jag gjorde ett tappert försök att spela in hela händelsen men resultatet lät mest som att någon försökte utföra exorcism...
på en blåbuss, på väg till Norrtälje aka helvetet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar