Mamma säger: "Stirra inte, det är fult att stirra!" Sen drar hon med dig bort från det där som är så annorlunda & spännande. Nu är jag inte liten längre & mamma var inte med så gissa om jag glodde.
När jag fnissade högt stirrade några gamla tanter på mig som att jag var den som inte var riktigt klok.
Det är nästan alltid så att man är själv vid såna här tillfällen. Jag försökte därför att, i ren desperation, dela detta speciella ögonblick med den främmande mannen bredvid mig men han var bara generad över vad som pågick.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det man inte har på fötterna får man ha på händerna. Eller så...
Kan inte låta bli att undra - VAD HÄNDE SEN?...
Skicka en kommentar