-En gång i Phuket-
Oj vilken fjäderlätt kropp som studsade ut från biomörkret efter denna feelgood film. Jag hade inga förväntningar alls och kanske var det därför jag föll pladask!?
Frida Westerdahl spelar fyllehagga som ingen annan och "awkward moments", som jag älskar så, finns det flera stycken av. Peter Magnusson är som vanligt gullig och jag älskar att David Hellenius karaktär är smått schizofren.
Häromdagen låg jag och grämde mig över hur missnöjd jag är med mitt liv men nu, medan jag satt där i salongen, insåg jag att jag faktiskt är nöjd med hur jag lever. Det är ju jag själv som har valt det. I filmen utvärderar en av karaktärerna sitt års topp och flopp och utan att säga för mycket kan jag meddela att jag är glad över att inte ha ungar som får barnsjukdomar eller hus som måste renoveras på den listan. Min topp 2011 var ett utomordentligt trevligt samlag och floppen var ett som inte blev av.
En annan insikt som kom över mig under de 105 minuterna; att leva tillsammans med någon man älskar behöver inte nödvändigtvis innebära att "mitt liv tar slut". Det behöver inte bli inrutat och trångt och jag behöver inte bli en stereotyp morsa som snackar barnbeck och har lattehållare på barnvagnen. Så nu är jag inte bara lättad i själen utan även redo att bli kär! Tänk vad lite film kan göra.
Frida Westerdahl spelar fyllehagga som ingen annan och "awkward moments", som jag älskar så, finns det flera stycken av. Peter Magnusson är som vanligt gullig och jag älskar att David Hellenius karaktär är smått schizofren.
Häromdagen låg jag och grämde mig över hur missnöjd jag är med mitt liv men nu, medan jag satt där i salongen, insåg jag att jag faktiskt är nöjd med hur jag lever. Det är ju jag själv som har valt det. I filmen utvärderar en av karaktärerna sitt års topp och flopp och utan att säga för mycket kan jag meddela att jag är glad över att inte ha ungar som får barnsjukdomar eller hus som måste renoveras på den listan. Min topp 2011 var ett utomordentligt trevligt samlag och floppen var ett som inte blev av.
En annan insikt som kom över mig under de 105 minuterna; att leva tillsammans med någon man älskar behöver inte nödvändigtvis innebära att "mitt liv tar slut". Det behöver inte bli inrutat och trångt och jag behöver inte bli en stereotyp morsa som snackar barnbeck och har lattehållare på barnvagnen. Så nu är jag inte bara lättad i själen utan även redo att bli kär! Tänk vad lite film kan göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar