Dagens U-Bahn-upplevelse

Idag satt jag bredvid en tjock tant på vägen hem. Hon armbågade mig och suckade högt för att göra mig uppmärksam på att hon minsann tyckte att det var trångt och hur själviskt det var av mig att ta så mycket plats. Att jag nödvändigt skulle ta upp en knapp tredjedel av de två platserna var mycket oförskämt. Jag kände att hon tyckte så, på hennes armbågande. Till slut gav jag upp och sa åt henne: ”Herregud! Det är inte första klass vi åker!” Hon svarar med en tonårings näsvishet: ”Nej, ja, just, ja sluta själv jag vill OCKSÅ ha lite space. Det är inte BARA du som ska ha det!”

Dö kärring, tänkte jag.