Alla dessa vilda protester mot att mitt bloggande i stort sett har blivit obefintligt gör mig både rörd & vettskrämd. Jag har bombarderats, av förtvivlade människor, med förfrågningar om varför jag har slutat att blogga. Man kastar ägg på min brevlåda. Vart jag än går tittar folk snett. Tiggarna utanför mitt jobb fäller mig med sina käppar. Mina vänner gråter & skriker i ren frustration. Barn som jag möter gör fula grimarser.
Jag vet. Jag har svikit er. Jag är en dålig människa. Förlåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja det är du. Vi behöver dig! Skärp dig för fan.
Och här är vi ett helt gäng som undrar! (hålögda stirrar vi upp över varandras huvuden)
Skicka en kommentar