Mitt hjärta blöder.
Han kliver in i vagnen med trasiga, tunna kläder. Hans händer, som greppar runt plastkassen, är vita av köld men han är glad och pratar högt...
Ingen svarar.
Alla vänder bort sina eftermiddagströtta ansikten och stirrar med tomma ögon ut genom fönstret, på något som inte finns.
Han byter säte, får "egen kupé" som han glatt utbrister.
Ute faller snön mot den kalla marken, han finns inte.
Mitt hjärta gråter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
fan va du e gullig!!!
"Knoppen" gillar dig....
KRAM
Sitter ensam på mitt rum
allt är tyst och stilla
ensamheten gör sig påmind
i form av en tår på min kind
ensam är natten svart
allt blir tomt och ensligt
med tåren följer smärtan
med smärtan följer rädslan
och döden närmar sig
satan med allt han håller kärt
flåsar mig i nacken
tyst och stilla sitter jag
jag gråter av min ensamhet
jag gråter åt min ensamhet
Ja nu undrar jag ju genast vem "Knoppen" är...
Men va fan, det är ju jag som är knoppen!!
Han finns lite för du såg. Usch, vet precis hur hjärtast värker i sådan situationer.
Skicka en kommentar