För en stund sen satt jag i möte med min avdelning och efter att ha känt mig låg hela morgonen kom jag på mig själv med att skratta, lite för högt. Jag övergick genast till att bara le, väldigt brett.
Syn: Ett litet rum med 17 personer i och så släpper någon en ljudlig prutt.Det utbryter kaos när nästan alla börjar vrida och vända på sig och försöker låtsas som om ingenting hänt. Det är ju jättenormalt att släppa lite väder nu och då. Å lustigkurren i gruppen måste såklart i allt detta tumult säga "oj, hoppsan en som slet sig?!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar